Har spelat fotboll i tio år nu om inte ngt år mer. Tror jag är inne på mitt elfte år nu ialla fall. Vi har gått från att vara ett F90-91 lag till att vara F90-91-92 lag som sedan bildat Dam U, och är nu i ihopslagna med Damlaget. Vilka minne man har med fotbollen. Gothia, MM final, Italy cup, Hästveda lägerna, Köpingebrocupen och mycket mer. Vilka år jag har har haft tillsammans med alla tjejer och ngra av dem är nu ngra av mina bästa vänner. Fotboll har varit det bästa jag vet ända sen jag var liten och är det fortfarande, men kanske inte bara. Hade kunnar skriva ett livs långt inlägg om min fotbolls tid i vången men har verkligen inte ork så blir lite korta. När vi slogs ihop med damlaget var det verkligenn "de" och "vi"! De nya och den äldre generationen kan man säga att det är. Även om vi har blivit som ett gemensamt lag så känns det inte som det har gjort innan. Och ibland kan det fortfarande kännas som "de" och "vi". Det tråkiga är att många av tjejerna har tänkt på att sluta eller byta lag, vilket jag är otroligt ledsen över att höra för det känns som det bara kommer vara jag kvar bland oss. Det är ju de som gör träning och annat roligt och inget kommer bli sig likt utan dem. Kan gråta bara jag tänker på det. Det är meningen det ska vara två lag till vårens serier ett A-lag och ett B-lag. Frågan är ens om det kommer finnas kvar ett andra lag om ngra månader? Jag ber innerligt att det kommer finnas, men det känns som chansen är liten. Slutar jag i Vången kommer jag sluta spela fotboll helt, aldrig någonsin jag bytar till ett annat lag. Det känns som om det blir till att byta till en helt ny livsstil och bygga om allting på nytt. Nej tyvärr så kommer jag inte fortsätta såfall, vilket kommer krossa mitt hjärta totalt för inget kan ta vångens plats och den tid jag har haft där.

Så jag ber till gud och hoppas innerligt att folk stannar och fortsätter spela i Vången, för annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. För tjejer ni är liksom DET och gör det roligt att springa på planen ..